iamcecilia

Varför hinner jag knappt varva ner och andas ut på fredagskvällar innan det redan är söndag igen?
Jag tycker det är orättvist att tiden på helgerna alltid ska gå i ultrarapid. Jag hinner inte ens sova ut innan jag känner paniken över att jag måste ta tillvara på den här helgen och göra så mycket som möjligt på två dagar.
Att söndagsångesten redan infinner sig på lördagskvällen gör inte helgen mer rofylld. För i och med att söndagsångesten har infunnit sig så är jag redan tillbaka på kontoret på måndagsmorgonen och längtar redan till fredagskväll igen.
Ond jävla cirkel.

Den här helgen har jag också lyckats bli smittad av Fredriks förkylning. Så idag ska jag bara lapa te med honung i, spela Sims till ögonen trillar ut och kolla när Hellner tar guld i dubbeljakten. Peace out.

Från Solna Business Park till Turkiet över några timmar.
Det var minst sagt snabba puckar på kontoret förra veckan. Fredag morgon och jag hade ingen aning om vad som väntade denna dag. Kom till kontoret och en leverans hade inte anlänt som lovat från vår leverantör. Jag och min kollega Emelie fick då i uppdrag att åka till Turkiet samma dag för att träffa leverantören och prata lite vett i honom.
Detta fick vi reda på runt 11.00 tiden och jag snabbade mig hem för att packa ihop det viktigaste, med andra ord passet. Något mer hann jag inte tänka att jag behövde. Tillbaka till kontoret för att ta med lite dokument och sedan vidare till Arlanda. Vi fick ett flyg som avgick 17.10 och vi tog det lugnt med att äta lunch, hinna jobba lite och kolla på alla stressade människor. 16.30 fick vi för oss för att gå igenom passkontrollen för att komma in i rätt gate. Passkontrollanten sa att mitt pass hade gått ut och luften gick ur mig. Tankar som att släppa iväg Emelie själv, "hur-dum-får-man-vara-som-inte-kollar-passet" och vad fan gör jag nu, gick igenom mitt huvud på ca 10 sekunder. Fick SPRINGA till Tullhuset (samt taxi en bit) och skaffa ett provisoriskt pass. (980:- käpprätt åt helvete) När jag väl stod utanför med ett pass i handen igen visste jag inte hur jag skulle ta mig tillbaka till rätt terminal. Klockan tickade ifrån mig. Frågade en tjej utanför Tullhuset hur jag kom till terminal 5 och hon erbjöd sig att skjutsa mig. TACK GODE GUD FÖR OSVENSKA SVENSKAR!! Skulle detta gå vägen ändå, tänkte jag där jag satt i baksätet på denna Mazda? SPRANG tillbaka till passkontrollen igen och tydligen var jag nu kändis på Arlanda. Folk andades ut och jag hörde folk som viskade "Åh, hon hann!". Ja, jag hann alltså. På mindre än 40 min hann jag springa till tullhuset (jag tackar mig sälv för alla timmar jag har plågat mig på löpbandet!), haffa en taxi, skaffa mig ett provisoriskt pass och hitta en vänlig själ som skjutsade mig tillbaka till rätt terminal.

Väl framme i Turkiet, tre timmar senare, kör vår leverantör omkring oss i Istanbul i mer än två timmar innan han hittar till vårat hotell som en annan kollega på kontoret hade förbokat åt oss.
Någon bokning var inte registrerad och hotellet var fullbokat. Klockan var kring midnatt och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Ytterligare en timmes bilfärd och vi hittade ett nytt hotell. När vi kom upp på rummet helt utpumpade efter den overkliga dagen, vek vi oss av skratt (trötthet?) när vi såg hur klaustrofobiskt litet rummet vi skulle sova i var. Emelie som är ca 1.80 lång hade fötterna utanför sängkanten när hon lade sig ner. Det gick knappt att gå vid sidan om sängen. När vi skulle vädra rummet eftersom det stank av rökelse upptäckte vi att det satt spånskivor för fönstret. Samt att hela rummet gick i tonen beige var inte mindre skrattretande.

Vi var vaken till 02.00 på natten eftersom vi var tvungen att ha möte med vår leverantör nere i Hotellobbyn.
Dagen efter var det åter dags att åka tillbaka till Sverige med två resväskor fullproppade med prover.

Minst sagt overklig resa och nu i efterhand kan jag inte annat än skratta åt hela situationen.
Nedan följer lite bilder från resan.

Den viktigaste ingrediensen i mitt liv just nu är sömn. Jag känner mig som en zombie på dagarna och jag kan inte förstå varför. Det är ljus på morgonen när jag går till jobbet, det är nästan fortfarande ljust när jag går hem. Jag har slutat med nikotin (över två veckor idag!) och har ersatt detta med träning istället. Jag FÖRSTÅR bara inte varför jag helst av allt bara vill ligga kvar i sängen på morgonen och då spelar det ingen roll hur tidigt jag gått och lagt mig kvällen innan.
Ge mig lite mer energi och pepp! Eller helg hade också passat finfint just nu.

Jag har varit helt dagvild de senaste dagarna. I tisdags hade jag torsdag, idag hade jag onsdag. Men blev glatt överraskad varje gång jag insåg att det faktiskt är fredag idag! Denna vecka har minst sagt flugit fram, på ett konstigt vis. Har hunnit med det som var tänkt under veckan såsom arbetsuppgifter, träning, shopping och två kämpande insatser genom snöstorm. Nu sitter jag framför tv:n och suktar efter godis som aldrig förr. ICA stänger om en timme, så jag har gott om tid att ifrågasätta mig själv om jag verkligen förtjänar en godispåse ikväll.

Idag har det minst sagt hänt saker som rör om i min vardagliga gryta.
Jag har blivit tilldelad ny tjänst på jobbet, eller ja, gått upp ett snäpp på karriärstegen.
Numera är jag alltså inköps ansvarig vad gäller Årsboken och Skolfoto också. (WUU!)
Dessutom har jag glömt bort att berätta att jag även fick äran att bli nominerad och framröstad som skyddsombud på min arbetsplats också. Det är härligt att känna att andra kan förlita sig så pass på mig, det gör att jag sträcker lite extra på ryggen och håller huvudet högt. Tack kära ni!

Idag är det 9 dagar sedan jag tog min sista snus. Än så länge klarar jag det bra, men jag ber om ursäkt till de i min omgivning som ofta får bitska kommentarer eller konstiga raseriutbrott från mig. Förlåt förlåt förlåt.

Efter många om och men så bestämde jag mig till slut för dessa godingar.
De skor i tidigare inlägg blev alltså dissade, men jag tror jag blir mer nöjda med dessa.
Ju klumpigare desto bättre enligt mig. Om 2-3 dagar sitter de på mina fötter. Lovely lovely lovely.
Tack Nelly och tack till Fredrik som har 20% rabatt där!

Jag brukar vanligtvis inte ha beslutsångest när det gäller skor.
Men dessa är verkligen svåra. Ska jag slå till eller ej? Jag behöver din hjälp.
Eftersom jag är 172cm lång, kommer jag förmodligen bli runt 185 cm när jag har dem på mig. WOSCH.

Har hittat något som jag verkligen måste köpa och fixa. Imorgon slår jag till.
O.P.I har ett svart matt nagellack, "Obscurity Black". Imorgon ska jag fixa en inverterad version av fransk manikyr.
Lovely, lovely, lovely!

Fjärde dagen utan snus. Jag känner mig som det Lilla blå Loket; "Jag tror jag kan.. Jag tror jag kan!" Varje dag är som en brant uppförsbacke att försöka stå emot frestelsen och köpa en snusdosa. Jag hoppas att inom en vecka ska jag vakna upp och inte tänka på snus under hela dagen. Det gör mig förvirrad för tillfället.

Träningen är avklarad för dagen också och nu står en makaronilåda i ugnen redo att ätas.
MUMMA!

Imorgon är det redan fredag igen och lite ståhej med jobbet står på planerna.
Skepp o'hoj!

Det är riktigt utmattande att försöka sluta med något man tycker så mycket om.
Det känns som att jag har tappat nånting, hela tiden. Så fort jag går någonstans måste jag tänka två gånger över vad det är som känns så konstigt. Sen kommer jag på det, snusen. Två dagar har gått nu. Det sägs att efter tre dagar utan nikotin ska kroppen vara renad. Imorgon är alltså sista dagen jag behöver stå ut med den här pirrande känslan jag går omkring med? Nippriga känslan. Jag hoppas, annars är det lätt att falla tillbaka till frestelsen. MUMMA, det är ju så gott.

Jag har även avverkat dagens träningspass. Nu har jag skavsår på fötterna så imorgon passar det bra med filmkväll på jobbet. Och som sagt, det hade inte varit illa pinkat med påsk nu. Jag vill till fjällen, till Båtas!