iamcecilia

Vi körde fel och hamnade i Kina

Invigde mama och papas nya säng

 

Imorgon smäller det. ÅH, jag längtar nästan att få sitta i en bil i 6 timmar, lyssna på Sophie Zelmani och känna hur min saknad ökar i takt ju närmare vi kommer. Imorgon får jag krama om de som jag håller varmast om hjärtat. Älskade mamma, pappa och bror (och Fredrik såklart)! Jag kan inte önska mig något annat i födelsedagspresent än att få vara med dem en helg.

Lyssnar på denna fina version just nu och längtar tills klockan blir 08.00 imorgon!

Den här dagen blev inte alls som jag önskade mig när jag klev upp imorse.
Var till tandläkaren på koll och fick resultatet två hål, en i visdomstanden och en i framtanden. Mycket märkligt.
Hur som haver började jag nästan gråta när hon sa detta, borra är det värsta jag vet och det hälper inte hur mycket de än säger att de ska bedöva. Det där ljudet och ilningarna som stiger ända upp i hjärnan är det värsta. Och hur borrar man i en visdomstand? Hur kommer de åt?
Hade även tandvårdsbidrag så behövde bara betala 50:-, annars hade hela kalaset gått på 650:-. FÖR EN KOLL!? Råna mig gärna!? När jag ska tillbaka för att laga båda hålen (på samma dag.. uh) får jag hosta upp 1500:-. MJAU.

När jag väl var tillbaka på kontoret blev det för mycket på en gång. Packa kläder, hantera min inkorg, ringa samtal, kontrollera lagersaldo, göra inköp, designa artwork, svara på frågor, leta efter försvunna paket. AH! Helt plötsligt var klockan 17.00 och mitt huvud spränger av stress. Detta är det värsta, att lämna jobbet sönderstressad för att jag inte har hunnit göra det jag önskade under dagen.

Ikväll var det även planerat fest och lite reunion med fina Forsbergs-klasskamrater. Dock började en och en droppa av under dagens gång och till slut var det bara jag som var på. Tog beslutet att ta mig hem, bädda ner mig i sängen, bota huvudvärken och stressa ner. När jag kliver innanför dörren sitter det tre testosteron-fyllda killar och kollar på hockey. "HÖRRU!", "ÅÅÅHHH!!!", "KOM IGEN NU!", "JÄVLA SOPOR!"... Tillsammans med en Corona har jag nu åtminstone bäddat ner mig i sängen och tagit på hörlurarna där Melissa Horn får mig att varva ner. Nåväl, det var ju trots allt mitt mål för kvällen.

Imorgon vill jag shoppa. Bara för att jag kan, inte för att jag behöver.
Och nästa fredag är jag ledig, hade nästan glömt bort det. NORRLAND <3

Tre bilder som förklarar saknaden efter min bror just nu.
Tre månader är alldeles för lång tid.
Nästa helg kommer jag hem! JAA!

 

Jag måste erkänna. Jag har syndat med snusen. En kväll på en restaurang kunde jag inte motstå frestelsen när Fredrik tog upp snusdosan. Och herrejävlar (ursäkta) vad alla stressnerver försvann. Allt blev som rosa fluffiga moln och såpbubblor uppenbarades runt mig. Gudarns så gott det var! Jag måste ändock ge mig en klapp på axeln att gå ifrån nästan en dosa om dagen till noll nikotin över en natt. Huxflux. När jag väl bestämt mig för något är jag envis. (Om det ändå kunde funka när det gäller träning också..) Puh! Nu har jag biktat mig för dagen och nu ska jag hoppa in i duschen, för imorgon ska jag på kurs med fina Emelie! Inget mer kontorsjobb för denna vecka. Imorgon kväll vankas det även en OERHÖRT behövlig aw med tjejerna <3 *untz untz*

Nån jävla måtta får det väl ändå va.
Kan jag sluta kolla jobbmailen på kvällen och försöka slappna av?
Det är inte lätt när man har mailen i mobilen och den durrar till/plingar till varje gång man får ett nytt mail.
Hädanefter ska jag, direkt när jag kliver in innanför dörren på kvällen, stänga av jobbtelefonen.
Sen om jag får ett halvt psykbryt så fort jag kommer till jobbet varje morgon pga alla mail får jag ta det. Då.

Jag längtar efter min familj som aldrig förr och det är nästan ett beroende att få höra någon av deras röster varje dag.
Idag var det pappas tur. Älskade pappa. Älskade familj.

Det var ett tecken, jag vet det. Igårmorse när jag var sjukt stressad till jobbet lyckades jag dra sönder dragkedjan på mina stövlar. Och jag vet, såhär i efterhand, att det var ett tecken på att våren är påväg och att jag egentligen inte ska behöva ha stövlar. Men jag tycker ju att det är så snyggt så jag var tvungen att åka in till Solna efter jobbet och införskaffa mig godingarna nedan. Det kanske brann till rejält i plånboken, men efter den extremt tunga veckan på jobbet så förtjänar jag dem tusen gånger om och därför känns allt bara så jävla bra att jag tog steget och köpte dem.
Jag unnar mig.



Sen införskaffade jag mig en kavaj också. När jag ändå var i farten kunde jag fortsätta med att bränna pengar till höger och vänster, plånboken skrek redan av smärta och just igår älskade jag att plåga min ekonomi. Nästan som ett hån mot lönen. (OJ, skrev jag det där?)

Jag vill också hålla på med sånt här igen:

Att vara förkyld innebär att man är väldigt hängig och less i allmänhet.
Hjärnan översvämmas av alla tänkbara flytande ämnen som rör sig i näsan.
Öronen blir övertäcka med kastrullock, likamed hörsel noll.
Näsborrarna blir så såriga och nariga att man är tvungen att snorta helosan salva.
Musklerna drar ihop sig och man måste verkligen töja, stretcha och duscha i 100 miljoner grader för att få någon som helst fason på dem.

Hur som haver, med alla dessa åkommor som tillkommer med en förkylning är det sista jag vill höra från en medarbetare att jag inte gör mitt jobb. Jag bröt ihop totalt idag och jag orkar inte. Som tur är så har jag så fina arbetskamrater (MAJA, CHRILLE, EMELIE) som säger så underbara saker så att jag börjar gråta av lycka som har dem omkring mig. Annars vet jag inte riktigt hur jag skulle orka just nu. Tack tack tusen tack till er!

Nu ska jag duscha i 100 grader och sedan krypa ner under täcket.
Imorgon är en ny dag och jag ska banne mig visa hur duktig jag faktiskt är på det jag gör.
Fan.