iamcecilia

Jag ser hundratals ansikten framför mig när jag blundar. Runda, smala, avlånga, finniga, mörka, ljusa, unga, gamla. Jag har totalt sett ca 1000 olika ansikten den senaste veckan. Jag blir förvirrad och tror nästan att jag känner människorna, jag skapar en konstig relation med dom. Just det, har jag berättat att jag retuscherar skolfoton? Tror att det är detta syndrom som kallas Faceraped. Eller? Nästa vecka börjar mitt nya liv. Mitt liv med mer fritid (läs träning). Företaget tar sitt pick och pack och flyttar in till nya fräscha lokaler i Sundbyberg. Yes, ni läste rätt. 10 min till jobbet! YEAH! Jag är så pepp varje morgon för jag vet att det endast består två dagar kvar nu med att försöka åka kommunaltrafik till Täby. Mitt hjärta och hjärna skriker YES! Nu åter till fotbollen.

För det finns ingenting som gör så ont som att få reda på något bakvägen.
Helgen är över och kan väl inte påstå att det har varit den bästa. Enbart hemma med tankarna på olika håll, mest jobbet. Hur ska jag lägga upp kommande vecka så jag på kortast tid kan prestera bäst? Hur ska jag lägga upp mina dagar så att alla blir belåtna? Jag känner att jag inte räcker till. Snälla dela mig på hälften, men gör det smärtfritt.

Nu mår jag bra, just nu i denna stund. Hemma efter en hård dag på jobbet, ligger i soffan och kollar på Biggest Looser, snusen är inlagd och tankarna är bortkopplade. Jag lever verkligen i nuet denna stund.

Dagen är över och jag är less nu. Kände ingen motivation till något förrän Fredrik ringde och frågade om jag ville gå på bio. Vad skulle jag göra utan honom? Antagligen ingenting, bokstavligt talat. Jag är less på allt skitsnack. Jag älskar skvaller, men inte skitsnack och det är en stor skillnad. Nu ska jag blunda ögonen sista biten på bussresan innan jag är hemma. Om mindre än 20 dagar flyttar vi med jobbet! 5 minuters avstånd till jobbet, jo man tackar!

Ikväll har jag ont i magen och det finns flera anledningar: Jag har träffat så fina flickor och skrattat gott åt gamla minnen. Jag har inte ätit middag. Jag har ersatt middagen med alkohol. Och en gigantisk chokladmuffins. Jag är orolig över morgondagen. Nu ska jag hem och sova.

Och det är så mycket jag måste bättra mig på. Jag måste bli bättre på att blogga, bli bättre på att ta vara på mina nära och kära (jag har inte glömt er!) och bättra mig på att säga ifrån. Jag är i det stadiet igen då tiden överfaller mig, hugger, och mördar mitt liv. Min fritid är lika med zero nix nada. Och jag hatar det. Jag hatar att allt jag tycker om kommer i skymundan. Jag vill inte vara osynlig längre. Imorgon är första dagen på resten av mitt liv. Punkt slut.