Skriverier

Det var längesen nu.
Just ikväll känner jag för att skriva av mig lite. Mest för min egen skull.
Mest för att det är på tok för mycket i mitt huvud just nu och det märks.
Jag är inte mitt vanliga jag. Mitt vanliga, glada, energiska jag. Jag vill så gärna vara det,
men det tar stopp. Andras lycka och välmående smittar inte av sig, utan jag blir mest irriterad.
Irriterad på att jag inte kan må så bra just nu. Hur mycket jag än försöker.
"Jag vill, jag vill, jag vill!" - som Dockan i Dunderklumpen säger.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag ser inte att jag kan avsluta ett kapitel och börja på ett nytt. Hur mycket jag än vill.
Jag tänker på tok för mycket på morfar, hur jag önskar att han var här.
Jag tänker på tok för mycket på hur jag beter mig, hur andra upplever mig, hur jag presterar.
Det knäcker mig.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag måste ha något att se framemot varje dag. Annars har jag svårt att inse vad det är jag lever för.
Men jag lever för dig. För mig. För världen. För jag älskar dig.







kommentera

Skriv till mig:

Namn:
Glöm inte bort mig

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0