Du ska inte tro
Och nu så vill jag sjunga att våre är skön, och träden är så fina och marken är så grön, och blommorna är vackra och höet luktar gott och solen är så solig och vattnet är så vått, och lilla fågeln flyger i boet ut och in, och därför vill jag sjunga att våren är här!
Jag kommer bli en sån, en gammal tant som pratar om vädret med allt och alla som korsar min väg. Men det är ju trots allt också så att man blir ju faktiskt påverkad av vädret och när solen skiner vill man ju helst dela med sig av den glädjen man känner inom sig. Som idag, jag vill helst bara gå omkring och vara übertrevlig till alla. Hälsa, le och ge komplimanger. Men vi svenskar, vi är inte som alla andra, vi är inte såna som går och ger komplimanger till främlingar. Även fast det gör så gott när det är från just en främling man får höra något fint. Kommer så väl ihåg för två år sedan då jag gick på drottninggatan och en tjej kommer fram och frågar vart jag har köpt min jacka och berömde den. Den lilla lilla kommentaren om min jacka kommer jag fortfarande ihåg idag och blir lika glad.
Jag hoppas att nu när våren är här att alla blir mer positiva och kan ge varandra värme och kärlek. För även om det är fint väder, jag är glad och är lyckligast i världen så har jag ändå den där klumpen i magen som jag inte kan sätta fingret på. Det stör mig.
